Cykel vs. Stadbussar
Igår skulle jag in till Britsen - studenbostadsområde (säger jag som om jag hela tiden har haft stenkoll, vilket jag kan berätta att jag inte har haft). Det ligger i princip på andra sidan stan.
Bussar är för mig ett orosmoment i allmänhet, men att i en obekant storstad på något sätt försöka limma ihop sitt liv med kollektivtrafiken är faktiskt riktigt svårt. Den här staden är inte tillräckligt stor för att ha enormt regelbundna bussturer till åtminstone 12 på natten.
Jag märker hur ovan jag är vid att bo på en större ort. Tänket är fel. Det finns en massa saker jag vill göra, tills jag erinrar mig om den enorma tid alla transporter tar, om de ens existerar.
Avstånden är osociala på något vis. Jag känner visserligen ingen av de nya bekanskaperna så bra ännu, men när jag väl lär känna dem är det inte säkert att man kan umgås utan nogrann planering. Spontaniteten ramas in av busstidtabellen.
Cykeln är just nu mitt starkaste vapen mot dessa avstånd, även om jag måste medge hur stolt jag är efter min första nattbusstur i Falun. Idag har jag i transportsyfte cyklat någonstans runt 22 km. Jag ska ju kanske inte sticka under stolen med att jag njuter av vardagsmotionen också, men cykeln känns just nu som min bästa vän. Vännen söm hjälper mig att krympa staden och på så vis minska min tillfälliga desorientering...
//Sanna
Bussar är för mig ett orosmoment i allmänhet, men att i en obekant storstad på något sätt försöka limma ihop sitt liv med kollektivtrafiken är faktiskt riktigt svårt. Den här staden är inte tillräckligt stor för att ha enormt regelbundna bussturer till åtminstone 12 på natten.
Jag märker hur ovan jag är vid att bo på en större ort. Tänket är fel. Det finns en massa saker jag vill göra, tills jag erinrar mig om den enorma tid alla transporter tar, om de ens existerar.
Avstånden är osociala på något vis. Jag känner visserligen ingen av de nya bekanskaperna så bra ännu, men när jag väl lär känna dem är det inte säkert att man kan umgås utan nogrann planering. Spontaniteten ramas in av busstidtabellen.
Cykeln är just nu mitt starkaste vapen mot dessa avstånd, även om jag måste medge hur stolt jag är efter min första nattbusstur i Falun. Idag har jag i transportsyfte cyklat någonstans runt 22 km. Jag ska ju kanske inte sticka under stolen med att jag njuter av vardagsmotionen också, men cykeln känns just nu som min bästa vän. Vännen söm hjälper mig att krympa staden och på så vis minska min tillfälliga desorientering...
//Sanna
Kommentarer
Trackback
