sannasspot

Jag vill börja med att be om ursäkt för att inlägget anländer sent. Jag var alldeles stensäker på att blogginlägget hade deadline idag, men ack så fel man kan ha. Upptäckte nyss att så inte var fallet. Tackar i alla fall alla, som trots detta, tar sig tid att läsa dessa rader!

Kampanjjournalistik. Begreppet som alldeles uppenbart är vissas kärleksbarn, andras hatobjekt.

Vad tycker då jag om detta?

Jag tycker att distinktionen mellan kampanjjournalistik och "vanlig journalistik" är svår att utläsa. Detta grundar sig i min syn på objektivitet som jag skrev om i förra inlägget. Så, med risk för att kanske verka mer schizofren än nödvändigt, tillåter jag mig själv att citera mig själv.

"Objektivitet är otroligt svårt, och med detta uttalade tillåter jag mig själv att vara lite djupare. Hur man ser på den beror enligt mig på vad man har för världsbild. Enligt mig är ingenting helt objektivt, inte ens det jag själv upplever. Kanske finns det svagare nivåer av subjektivitet som kan närma sig ett objektivt synsätt, men allt som upplevs och förmedlas måste passera åtminstone ett medvetande, dvs. en potentiell felkälla."  

Vart går då gränsen mellan att skriva kampanjjournalistik och "vanlig journalistik"?
Keneth Andreasson på Göteborgs-Posten markerar i sin krönika tydligt vad han avser med kampanjjournalistik. Han menar att det inte handlar om att följa något visst ämne eller en viss person aktivt, utan att istället "bedriva en ensidig opinionsbildning på nyhetsplats och läsarna uppmanas att aktivt uttala sitt stöd för saken".

Jag förstår vad han menar, men enligt mig skulle det första exemplet även kunna vara en form av mindre medveten kampanjjournalistik. Jag tror att alla intryck vi får av världen formar vår världsbild, våra idéer, våra tankar och värderingar. Om man i nyhetsvärderingen anser det vara av allmänintresse att intensivt rapportera om vissa personer i Big Brother eller ett krigshärjat Irak får vi troligtvis, utan övriga referenser, samma bild av världen. Den kampanjjournalistik som Andreasson syftar på är naturligtvis mer aktiv och medveten från journalisternas håll. Därför anser jag att det ligger ett större ansvar på medierna att i liknande kampanjer framföra att det är just en kampanj.

När jag själv skriver ska allt jag skriver vara sant, men jag kan aldrig hävda för någon annan att något är sant. Det är ju sett genom mina ögon, mina glasögon formade av mina värderingar osv.  Jag vill inte skriva: här har du sanningen, paketerad och klar, snarare vill jag öppna en dörr, här har du en bit av kakan, om den smakar bestämmer du själv.

Jag håller med om att man kan åstadkomma mer eller mindre objektiv journalistik. Exempelvis kan jag genom att höra båda sidor, öppna fler dörrar än genom att bara skriva om ena parten i t.ex. ett rättsfall.

Är kampanjjournalistik fel?
I likhet med Sture Bergman, chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, tycker jag absolut att kampanjjournalistik kan ha sina fördelar. Nu beror naturligtvis även detta på hur väl mina egna värderingar överensstämmer med det medierna valt att propagera för.

Något jag tänkt på är Rosa Bandet -kampanjen. Så vitt jag kan förstå är det i Sverige Cancerfondens "självständiga kampanj" från början, men som många medier i alla former valt att haka på. Jag tycker att det är en bra grej, men frågan är vad som får stryka på foten till förmån för denna kampanj? Detta är en fråga som redaktioner bör ställa sig. Värderingen av vad man städjer bör inte ligga i att samla popularitetspoäng. (Vill med denna lilla parantes bara understryka att jag inte tycker att det är något fel med Rosa Bandet kampanjen. Den är bara tänkt som ett exempel för att illustrera komplikationerna med att aktivt ta ställning till något.)

Aftonbladet inledde för några år sedan en kampanj som hette "Älska fotboll". Man kunde, och man kan ännu idag tror jag, köpa rosa gummiarmband med graveringen "ÄLSKA FOTBOLL". Jag uppfattade det som en kamp mot rasismen och huliganismen inom idrotten. En uppmaning att älska fotboll istället för att hata varandra. Huruvida kampanjen har hjälpt vet jag inte, men det faktum att frågan tas upp och att en typ av "gemenskap" uppstår bland bandinnehavarna är enligt mig två steg i helt rätt riktning.

Som jag tidigare påpekade tycker jag att medierna, vid aktivt kampanjande i en fråga, måste framföra att det är just en kampanj. Reklambladen har ofta stor text på varje sida där det står något i stil med "Hela denna bilaga är en annons från...". Tidningar, TV, radio osv. borde kunna hantera sin kampanjjournalistik på ett liknande sätt.

/Sanna