Som Jack
Jag tänker lite på de där poliserna som förpassar min kreativitet till de mörkaste av hålor. De där kostymerade poliserna som granskar varje skymt av sprudlande idérikhet till dess minimala existens. Kreativiteren gäller inte bara sådant som att få till ett snyggt julkort eller skriva en bra text. Det handlar egentligen om allt jag tar mig för. Poliserna finns med överallt. Om inte drömmarna förintas så krymps de och modifieras för att passa i en trygg värld.
Jag "safear" hela tiden och är så less på det. Less och rädd att jag kommer ångra det. Vakna upp som en sur 45-åring och gå runt och vara bitter över allt jag har missat. Samtidigt som jag vill fara i väg, långt bort från allt, så törs jag inte.
Jag önskar att jag var en make-every-day-count-person, men jag törs inte. Jag är fångad av nuets jävla instuderingsfrågor, tvättider, dygnsrytmer och stress.
/Sanna
gör det bara! släng dig ut i det okända, jag vet att du kan!